Jag är 17 år och har ridit sedan jag var 6 år. Jag har nu slutat på min ridskola och rider ett Nordsvenskt sto, ca 1 gång i veckan. Hon är bara 6 år och lite "gänglig", hon testar hela tiden, och ser hur jag reagerar. Jag är 1,75cm lång (alltså inte en liten mygga till en elefant)

Hon är absolut inte het, utan väldigt lugn, men det är just det där att hon inte lyssnar. De som äger henne säger att hon blev ordentligt inriden (iväg lämnad) och det håller jag med om, hon lyssnar nästan mer på skänklarna än på händerna, vilket jag tycker är bra. Men ibland är hon "seg" och lyssnar inte ett dugg på vad jag vill att hon ska göra, trots att jag inte ställer särskilt mycket krav. Jag är inte heller hård i handen, tvärt om har jag fått höra att jag är en "mjuk ryttare".

Jag gillar inte att använda spöet i onödan och jag brukar inte rida med sporrar, men när hon är så där "seg" så försöker jag givetvis med att "rappa till henne", men det hjälper inte alls, det får nästan motsatt verkan! Jag har försökt på så många sätt jag kan tänka mig, det brukar hjälpa om man bara är lugn och bestämd, men det funkar inte alls på henne, det enda som funkar är att "sparka till ordentligt med skänklarna", men det gillar jag absolut inte att behöva hålla på med.

De har en paddock där jag rider nu i början medan jag lär känna henne, det är alltid en annan häst med, så hon får ju "drag hjälp" också. Jag misstänker att hon helt enkelt är lite istadig, och inte har blivit riktigt rätt riden. De gav mig nämligen rådet att "rya till på henne" när hon håller på sådär, men man ska ju inte sitta och skrika på hästen heller, jag vill helt enkelt komma tillrätta med problemet på ett "snyggt sätt".

Hon har också visat sig lite stöddig i boxen fast jag tycker att jag klarat ut det rätt bra. Hon brukar när man ska kratsa den ena hoven liksom "slänga sig" mot mig och försöka trycka upp mig i väggen, men då har jag visat henne tillrätta, och det har blivit bättre nu, så jag tror ändå att hon till viss grad accepterat mig lite som "ledare"...

Det blev ett väldigt långt mejl, men det är en ganska viktig fråga för de funderar på att sälja henne eller hyra ut henne och jag är lite sugen på att då ta över henne eftersom jag är säker på att hon är hon är en hel go häst egentligen. Så jag vore väldigt tacksam för svar!

M.v.h. Madeleine

Det jeg kan råde deg til er å se på situasjonene som oppstår individuelt. Forsøk å finne ut akkurat hva som er hennes motiv for å gjøre som hun gjør. Det kan være ulike motiver bak en og samme adferd som oppstår i ulike situasjoner.

Når en hest ikke gjør som jeg ber om ser jeg alltid etter årsaken. Uten å finne ut hvorfor hesten gjør som den gjør kan jeg ikke finne ut hvordan jeg skal hjelpe hesten.
Nesten alltid vil jeg finne årsaken, og dermed også løsningen, ved å spørre om disse tingene;

1. Har hesten vondt?
   a. Undersøk hele hesten og se om hesten har noen ømme punkter. Dette behøver ikke å være en skade, noen ganger er hesten bare støl akkurat den dagen.
   b. Se også over utstyret du bruker, her finner man veldig ofte grunnen til at en hest er ”sta”. En sal som ikke passer er ofte grunnen til at en hest protesterer mot arbeid.
    
2. Er hesten redd?
   a. Hester er flokkdyr og fluktdyr og dette innebærer at de vil være usikre på mange situasjoner som for oss er helt ufarlige. For eksempel er det for mange hester farlig å forlate flokken sin. Dersom de ikke føler tillit til rytteren er det helt naturlig at de ikke vil forlate tryggheten hjemme for å bli med ut på tur. Mange hester som er ”dumme” på tur, eller som ikke vil av gårde på tur uten at andre hester er med er rett og slett redde. Dersom dette er årsaken vil det å bli sint på hesten gjøre problemet verre. Gradvis og tålmodig tilvenning til situasjonen som hesten synes er vanskelig er i så fall løsningen.
   
   b. Hester kan reagere med redsel på alt mulig. Her kommer det an på individet og hvilke erfaringer hesten har. Man kan få en hest som er redd til å adlyde ved å bli sint og straffe den. Det man oppnår med dette er at hestens redsel for rytterens reaksjon blir større enn hestens redsel for det den reagerte på i første omgang. Det som er ulempen med dette er at hesten ikke blir mindre redd for det den først reagerte på. (den kan bli enda mer redd for den tingen fordi den nå assosierer dette også med rytterens sinte reaksjon). I tillegg har man gjort at hesten får enda mindre tillit til rytteren. Så selv om man føler at man har ”vunnet” i situasjonen har man egentlig bare gjort situasjonen verre på sikt.
    
3. Forstår hesten hva jeg vil?
   a. Denne var du inne på selv når du snakket om hestens utdannelse. Det er viktig at man er sikker på at hesten forstår signalene man bruker. Selv om hesten en gang har vært godt innridd betyr ikke dette at den forstår hva man ber den om nå. Jeg kan ha gitt signalene på en annen måte, hesten kan ha glemt hva signalet betyr (det hender at vi glemmer ting også…) eller hesten har egentlig aldri lært signalet i første omgang.
   Dette må jeg finne ut av ved å gå igjennom signalene hver for seg, og se hva hesten svarer på og hva den ikke svarer på. Dersom dette er problemet må vi enten finne en annen måte å be hesten om å gjøre noe som vi vet at den forstår, eller vi må ta oss tid til å lære hesten signalene som vi vil bruke.
   
   b. Det oppstår mange misforståelser mellom hester og ryttere. Rytteren er sikker på at hesten forstår noe som hesten ikke har lært. Hesten kan være overbevist om at den har forstått noe og rytteren har faktisk ment noe helt annet.
   Ofte har vi trent hesten til å gjøre ting uten at vi selv er klar over at vi har gjort det! For eksempel er det mange som ubevisst trener hesten til å begynne å gå med en gang de har satt seg i salen, og senere forstår de ikke hvorfor hesten ikke vil stå i ro når de skal opp på den. Den eneste kuren mot dette er å være bevisst hva man gjør med hesten hele tiden, og opptre konsekvent.
   
   c. Er rytteren tydelig i sin kommunikasjon? Det er fort gjort at man gir motstridende signaler til hesten uten at man er klar over det. Det er ikke så greit for hesten å forstå hvilke signaler den skal høre på og hvilke den skal ignorere.
    
4. Hva er hestens motivasjon for å gjøre som jeg vil?
   a. Hester er av naturen samarbeidsvillige dyr, men vi ødelegger ofte hestens gode vilje ved å unngå å se ting fra dens synspunkt. Den vanligste måten å få hesten til å ikke svare på signaler fra rytteren er å ikke gi ettergift de gangene hesten svarer riktig. Har man for eksempel en hest som ikke går lett fram for sjenkelen er det en vanlig feil at rytteren sitter og bruker sjenkelen hele tiden for å ”holde hesten i gang”. Dette gjør at hesten får masse sjenkler uansett om den svarer på signalet eller ikke. Ikke bare vil dette trene hesten til å ikke svare på signalet, men det vil også ødelegge hestens motivasjon.
   
   b. En annen vanlig feil mange gjør når det gjelder motivasjon å terpe på de samme tingene om og om igjen. Det er viktig å legge opp treningen slik at hesten får litt variasjon også. Her må man se på individet; noen hester trives best med relativt faste rutiner og blir usikre om man gjør mye nytt med dem, andre vil helst at det skal skje noe spennende. Treningen må legges opp etter hestens individuelle personlighet for å lykkes best mulig.
    

Først når du har eliminer at årsaken til hestens adferd er basert på noen av de overnevnte årsakene bør du begynne å tenke på ting som at hesten tester deg eller at den ikke har respekt. Jeg håper at dette kan hjelpe deg å finne ut av problemene.

Vennlig hilsen
Ellen